Att läsa bloggar och fatta vad som står i dem är inte riktigt lätt många gånger. Speciellt om man skriver så otydligt eller mer icke sägande som jag gör många gånger. Sen är det väl så att man skriver till någon speciell person ibland och hoppas på att den ska förstå att det är till den. Många blandar språk i sina bloggar och då får man ju hoppas att alla kan språket som står där om man vill få ut meningen med det. En del går djupt in i sin personlighet medans andra bara skriver dagliga ting. Jag gör nog allt detta som jag har nämnt ovan men av vilken anledning?
För mig är bloggen en avlastning, det som händer i mitt tankekontor kan man nog säga. Det funkar bra och jag slipper belastas andra människor med mitt tjat. Men hur blir det då för er som läser det? Troligen så får ni en helt snedvriden bild av mig eller så fattar ni vad jag skriver.
Alla bloggar som jag läser har en röd tråd enligt mig, beklagan skulle jag vilja kalla det. Detta gäller även min blogg. Det finns tydligen ett behov att få beklaga sig över andras beteende och sitt eget. Vad jag vill komma med detta är att du som läsare har full rätt till att tycka vad du vill om det du läser men det som står skrivet måste inte röra dig för det. Du behöver inte bli upprörd eller glad om det inte är så att du vet att det som står skrivet är till dig. Då har du ju givetvis full rätt till att tycka till om det som står.
Sen har vi det fantastiska fenomenet det finns inget att skriva. Om det inte finns något att skriva varför då uppdatera sin blogg? Jo för att människor som läser bloggen ska fatta att man inte har döttihjäl sig själv. Vissa tror nämligen att man har gjort det och börja höra av sig om hur det är med mera för man inte har uppdaterat. Jag har gjort det också så jag dömer ingen i detta fall men har man då kanske blivit lite för beroende av att läsa om andras liv eller?
För att uppdatera er som är beroende av mitt liv så kan jag bara säga att det finns inget att skriva haha. Nä så är inte fallet. Jag har hållit min kvot av 3 filmer om dagen så några 200 dagar film blir det nog inte. Jag har möblerat mitt sovrum fel så nu kommer jag inte ha någon nytta av gardinerna till sovrummet för jag orkar inte möblera om. Jag läser alldeles för lite fortfarande när det gäller mina studier, och jag är orolig över att en underbar människa är lite sur i kanten för att jag är som jag är och inte kan göra mig förstådd på ett bra sätt. Det ser fortfarande ut som kaos i min lägenhet och jag orkar inte fixa med den nu. Jag skulle vara på middag hos min underbara mor idag men får ställa in den för att jag inte har varit uppmärksammad över min mobilkalender. En helt vanlig kaos i allmänhet med andra ord, men jag löser väl detta som allt annat sen är det ju bara att börja från början eller mer gå vidare.
Jag hoppas att all ni där ute mår bra och att ni förstår att jag tycker jätte mycket om er. Och jag ser fram emot att få höra något ifrån DIG snart, jag behöver DIG som vän och mycket mer.
I've got the brains, you've got the looks. Let's make lots of money.
SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar