Ibland undrar jag vad det är man håller på med egentligen. Att gå varje dag och undra om saker kommer bli bättre än vad det är. Man gör saker olika men resultatet förbli det samma. Är det ingen som vet svaret på frågorna? Kanske är det bara jag som tänker för mycket och vill ha svar? Alla säger att man ska berätta vad man tycker, när man gjort detta så vänder dem ryggen åt och går vidare utan att förklara varför. En del människor bara försvinner utan ett farväl. Några finns kvar men hör inte av sig. Varför vill alla höra sanningen när de ändå inte klarar av att ta emot den? Varför kan inte människor ta emot hjälp när de får den gratis? Varför vill inte folk prata? Varför vill inte alla ta emot kunskap och lära sig nya saker? Varför är vi människor så lika men ändå så olika??? Vad ska man säga till den som man vill tillbringa tid med? Varför är allt så ytligt? Varför vågar man inte chansa? Varför säger inte du det jag vill höra? Varför ger du mig inte tiden jag behöver för att förklara? Varför ser du inte mitt intresse för dig?
Frågorna kan bli nästa hur många som helst men tyvärr så finns det inga svar på dem. Jag vet inte varför men jag skulle vilja veta. Jag har slutat att söka efter mig själv och börjat söka efter dig, men var du finns vet jag inte. Troligtvis är detta en fråga utan svar som alla de andra. Jag är trött på att behöva försvara min ärlighet men troligtvis är detta priset jag får betala för att jag säger sanningen till dig.
Mina tankar är många så är det också med mina frågor. Har du ett svar på alla frågor jag har så kanske det skulle bli lite enklare, men troligtvis är du precis likadan som jag och därför kommer vi aldrig att stöta samman. Aldrig få uppleva det som alla egentligen borde få uppleva.
SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar