Leta i den här bloggen

måndag 29 november 2010

Barn av vår tid!!!

Jag fattar inte varför jag gör som jag gör. Ständigt denna negativa energi. Det måste få ett slut.

Jag vet inte om det bara är jag som är lite överkänslig, eller om det är så att kvinnor och män kanske inte ser intresse på samma sätt. Ovetande går jag bara rakt fram och förklara hur det är och får positiva svar. Men sen tar det stopp. Är det så att du fortfarande inte tror på det jag säger?? Vågar du inte ta steget in? Vill du inte så säg det då. Att uppmuntra någon är ju jätte bra men inte lika bra om det inte blir något av det. Jag fattar inget, kanske är det meningen att det ska vara så.

Jag kanske bara får gå vidare och lämna det, men det är jätte svårt att ta det beslutet. Jag vill ju inte egentligen. Men att leva med ovetskapen och suga ut all energi funkar inte längre.

Man orkar till en viss punkt sen går det över gränsen för vad man klarar av själv. Jag ska helt enkelt göra som jag tänkt, oavsett om det blir helt fel så får det bli det då. Det är absolut sista gången jag utsätter mig för något liknande. Det är fan den rena sanningen. Så är det bara.

Ja men det var väl trevligt för er att få reda på. Haha den kryptiska texten som alla stör sig på. Som om jag bryr mig. Ni läser och tolkar. Jag skriver och vet. Hur svårt är det att fatta det då.

Det finns någon där ute som har fått mig att inse massor med saker. Någon som faktiskt kan förstå det jag säger. Någon som inte dömer mig för vad jag en gång varit. Någon som faktiskt har ett förflutet själv. Någon som jag verkligen är hur glad som helst för att fått lära känna en liten bit. Hoppas verkligen att jag får lära känna mer. Och tro det eller ej. DET ÄR EN KVINNA!!!

WTF, när började kvinnor tänka som män? Eller är det bara så att lika barn leka bäst…. Man har förståelse för den sortens människor som man själv är. Barn av vår tid, helt enkelt. Jag vet inte och jag bryr mig faktiskt inte. Du vet vem du är och du vet också vad jag tycker om dig. Du tog in mig och jag kan bara hoppas att det vara för evigt.

För att byta ämne lite snabbt och lätt så måste jag ju bara säga att jag har världens bästa arbete och världens bästa chefer. Hade det bara varit så att jag hade kunnat leva på detta så hade jag utan tvekan slutat plugga och börjat jobba för er båda. Men nu funkar inte det så man får ju helt enkelt ta de tillfällena som gers och göra det bästa jobbet man kan för att ni ska bli nöjda med resultatet.

Det som står överst på listan att göra nu är.
Överlämna en present till en fröken som fyllt år, (hon kommer bli as glad)
Avsluta gammalt skit som suger ur energin ur mig.
Göra klart lite bilder som ligger.
Sen är det fan jul. Och som man är så hoppar man över julen i år. Jobbar på Club 80’s i stället. Kommer köra trubadurafton med Robin & Island, vilket jag tror kommer bli ett jävla drag. Även att det är julafton.

Ja det var väl allt för stunden så till er alla från mig ha det bäst, och till ”någon” Ta det lugnt på semestern för du vet vad som väntar när du kommit hem. Photosession och spökjakt haha.

SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint

tisdag 9 november 2010

Förflutet!!

Jag står och tittar mig i spegeln, mannen jag ser är någon annan än mig själv. Jag ser en sårad själ som förtjänar något bättre. Kärlek finns inte i hans hjärta längre, det har blivit bytt mot svek och hat. Rädslan för att bli sårad ytterligare en gång till är stor. Jag blundar och tittar igen mannen är borta. Jag tänker för mig själv. Hoppas jag aldrig blir som han….

Ja så kan det låta när man sätter sig bland sina gamla noteringar, hittade en hög med cd-skivor som jag gick igenom här om dagen. Massor med kul bilder och word dokument som kanske inte var lika kul.

Jag konstaterade att sorgen har varit enormt stor. Kanske är den det fortfarande fast man inte tänker på det på samma sätt. Många av dokumenten blir jag nästan rädd för själv. Även att jag vet att det är jag som skrivit dem. Så här med facit i hand så trodde jag faktiskt inte att det varit så alvarligt som det verkar i det jag skrivit. Men tydligen har jag haft fel om mig själv, eller så har jag bara vägrat gå vidare och bearbeta det som varit.

I nu läget känns det i alla fall bra. Saknar givetvis men försöker ändå. Inte för inte som jag har en tattoo där skriften lyder. ”Var inte rädd för mig, jag är så rädd för dig. Sluta fråga hur jag mår. Precis som vanlig men försöker ändå, fast jag har öppna sår.” för många är det en knippe svensk musik kultur, för mig är det bara en dag som alla andra i mitt liv. Men kanske har lyckan vänt. Det återstår att se helt enkelt. I nu läget vågar jag inte tro det men som sagt tiden får väl helt enkelt visa det.

Mycket jobb väntar framåt, men det är gött. Jobba med sånt man älskar kan aldrig bli tråkigt. Jag trodde faktiskt att det kunde det men det har jag konstaterat nu att livet på krogen är det jag är skapt för att göra.

SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint

torsdag 4 november 2010

C:A:P

Märkligt vad folk är nyfikna. Men visst jag ska förklara. För det första C:A:P är inte en person. Det är ingen kvinna och det är ingen man!!! Det är en helt enkle jävla förkortning. När den skrivs i ett sammanhang så ska den givetvis sättas inom parantes eller som överskrift. Jag är ju dock inte felfri som alla ni andra är som läser all skit jag skriver i min blogg. Jag glömmer ju faktiskt sätta ut parantes ibland. Ska tänka på det kommande gånger jag gör inlägg i MIN EGEN blogg. Detta blir ju väldigt förvirrande för folk och där med uppstår frågor.

När jag sen skriver i min blogg betyder det inte att det jag skriver rör det absolut sista timmarna i mitt liv. Det betyder heller inte att det som står skrivet här gäller dig!!! Visst man kanske känner igen vissa situationer och tänker hmm detta måste ju vara mig han skriver om, men, NEJ så behöver inte fallet vara. Ni som undrar över vilken tid inlägget gäller behöver inte lägga ner tid att fråga detta. Det är något som jag själv håller inom mig som ingen har med att göra. Alla får helt enkelt tro vad dom vill för det gör ni ju redan ändå. Så nu är det ju bra med detta då.

Avslutningsvis tänkte jag bara sammanfatta lite tankar. Ibland bestämmer jag mig för att göra saker som inte alltid blir som jag tänkt. Det kan gälla jobb, kärlek, vänner. Nästan vad som helst med andra ord. Detta skriver jag om här, sen blir planen ändrad. Ska jag då behöva förklara detta för er. Nä skulle väl inte tro det.

Ni som är mina vänner lever så nära mig så ni vet hur mitt liv ser ut. Ni andra har kanske inte med det att göra då. Och skulle jag mot förmodan göra lite spekulationer i något som sedan visar sig vara fel, så åter igen är jag inte felfri som ni.

C:A:P = Capture And Proceed, och för er som är dåliga på engelska så betyder det i runda slängar. Fånga och fortsätt. Ett tanke sätt som jag använt mig av hur länge som helst. Nu kan ni sluta fundera så jävla mycket och sköta era egna liv istället.

SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint