Leta i den här bloggen

fredag 28 maj 2010

Så trött!!

Det är helg och det är kanske den mest tråkiga helg på året. Gisledagarna, då hysterin slår till. Hur kan man sitta inne ett helt år och bara vänta på att få gå ut och bli så full så man inte klarar av att ta sig hem själv. Man bara undrar ju? Själv tycker jag inte om denna helg alls, tycker bara den är så överskattad. Nä för min del blir det lite jobb och plugga denna helg.

Känslorna finns kvar fortfarande, fattar inte varför man ska vara så jävla blödig. Jag har försökt manipulera bort det men har väl inte riktigt lyckats. Att vilja träffa någon regelbundet blir väldigt jobbigt i slutändan. Och bestämmer man sig för att man ska hålla sig borta så slår det aldrig fel att personen dyker upp snarast möjligast.

Detta är ett fenomen som många lider av. Frågan är ju då kan man finna bot på det?? Kärlek är ett stort ord och frågan är om man skulle vilja byta bort det mot något som är mindre underbart?? Men som man, kan jag säga att jag är som ett litet barn, när jag vill ha något så är det svårt att släppa det. Tankarna kommer och man funderar. Det kommer en del små vinkar som man försöker analysera till det positiva. Men i själva verket är det som alltid. Det man tycker man ser är bara en illusion som kommer i den miserabla världen man sätter sig själv i. Kärleken finns inte där, det vara bara ett samspel mellan två människor som inte visste bättre.

Det grämer mig något fruktansvärt att det ska vara så. Att man inte lär sig efter alla liknande gånger. Visst det är ju bara att gå vidare, det vet jag ju. Det är ju inte så att jag sitter hemma och bara sörjer för att jag inte får det jag vill ha. Men det kommer komma till det stadiet att jag inte vill ha det längre och då är frågan… Kommer det bli som innan eller kommer det ta en vändning till förbannelse. Jag hoppas verkligen inte det.

Tillsist vill jag bara säga, (något som alltid kommer tillbaka till mig) ”why can't I hear myself, I know you would. But your not here!!!”

SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint

tisdag 25 maj 2010

Ordets Makt!!

Alla vet vi säkert att ordets makt är stor. Man kan läsa något och tro att det gäller just mig. Många gånger har jag skrivit i min blogg om saker som människor har tagit åt sig på. Sen har jag fått frågan om det var den personen jag syftade på. När jag skriver tänker jag oftast inte på den kommande reaktionen. Och ska jag vara riktigt ärlig så skiter jag faktiskt i den också. Jag har full rätt och skriva precis vad jag vill, om du sen läser det och tror att det är just dig det handlar om så måste det finnas någon anledning till att du tänker som du gör.

Många tycker det är roligt eller intressant att läsa min blogg. Om jag sedan skriver till någon speciell så vet jag att den kommer ta del av det någon gång. Vi lever ju trots allt i en värld där det glappas rätt duktigt mellan käftarna på folk. Men åter igen vill jag bara säga, tycker du inte om det du läser här så sluta då läsa. Tycker du att jag är manipulativ i mina texter som jag skriver, visst tyck det då. Jag skiter faktiskt i det. Jag skriver av en enda anledning, en anledning som ingen har med att göra.

Avslutningsvis vill jag tillägna en dikt till min helt underbara och fantastiska vän Josefin Palm. En kvinna som står mig väldigt nära och som jag verkligen älskar av hela mitt hjärta. Jag har hittat dikten på nätet men gjort lite modifieringar i den så känner du att du vill kopiera den och skicka den till någon vän så gör det. Men just denna dikt är till MIN VÄN!!!!



Min vän kan bejaka och skärpa alla sinnen.
Min vän, hon delar gärna tankar, drömmar och minnen.
Hon lyssnar och besvarar och vågar alltid fråga.
Och när jag är rädd kan hon få mig att våga.
Hon står vid min sida när livet är hårt.
Och hon får mig att skratta åt det som varit svårt.
Min vän, hon bryr sig, för hon har mig kär.
Och hon älskar att se mig precis som jag är.



SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint

söndag 23 maj 2010

Är du eller är du inte??

Ibland funderar jag på vad det är för värld man lever i? Ena dag finns det hur mycket kärlek som helst och andra dagen är den totalt bortblåst. Inte ens en liten gnutta vänlighet. Jag skulle väldigt gärna vilja lära mig det där systemet. Tänk va smidigt det skulle vara att bara stänga av när man själv känner för det. Man tycker ju att man borde ha lärt sig av sina misstag genom livet men tydligen inte.

Troligen kommer det väl en tid för kappvändarna också. Den tiden då det inte går att vända kappan utan istället får man stå kvar i motvinden. Mer och mer blir jag förvånad över dem som kallar sig vänner, kanske skulle en del av dem kalla sig vändare i stället.

Det är en jobbig tid som väntar framför mig. Jag har noll koll på allt nu känns det som. Inget jobb, ingen inkomst, ingen skola. Frågan är om man ska gräva en grop och lägga sig i eller om man ska förlita sig på att det kommer att lösa sig. Jag är ju väldigt positiv till mycket så jag säger väl, fan den som ger sig, klart det kommer att lösa sig.

Idag ska jag verkligen försöka göra det som måste göras. Riva ett litet kök och plugga Svenska B. det är inget av det som är speciellt lockande men det måste göras. Den nya lägenheten måste ju renoveras, och ska jag få något betyg i svenskan så måste jag plugga det sista som är kvar. Aja det är väl bara att göra.

SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint

lördag 22 maj 2010

A Kiss Goodbye

Hej alla glada läsare….
Nu var det ett tag sedan jag gjorde ett inlägg här men känner behovet just nu. Vet inte riktigt vad jag ska ta vägen. Har liksom fastnat i bara farten.

Alla gör vi saker som vi ångrar någon gång. Nu kan jag väl inte säga att jag ångrar det som är gjort för det var ju hur nice som helst, kanske inte 100%:igt men väldigt nice, men vad händer sen då? En väl bekant känsla? JAPP. Visst i en annan värld och en annan tid så hade det inte varit ett problem. Det är det väl inte nu heller men det känns kan jag ju säga.

Ledsen, nja en obehaglig känsla av lycka kan man nog kalla det tror jag. Jag visste väl att det skulle bli så här men då undrar man ju varför? Vad man borde ha gjort vore att stoppat det långt innan, men nej nej nej…..Man borde helt enkelt vetat bättre, men i en situation som denna är det lite svårt. Kan väl inte påstå att det inte funnits något där innan om man ser det från min sida då vill säga.

Gjort är gjort men att bara gå vidare känns jätte konstigt. Jag hoppas bara att inte saker och ting ändras. Vill inget annat än att ha det som det varit, eller jo lite mer än så kanske men om inte så i alla fall som det var innan.

SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint