Så trött!!

Det är helg och det är kanske den mest tråkiga helg på året. Gisledagarna, då hysterin slår till. Hur kan man sitta inne ett helt år och bara vänta på att få gå ut och bli så full så man inte klarar av att ta sig hem själv. Man bara undrar ju? Själv tycker jag inte om denna helg alls, tycker bara den är så överskattad. Nä för min del blir det lite jobb och plugga denna helg.

Känslorna finns kvar fortfarande, fattar inte varför man ska vara så jävla blödig. Jag har försökt manipulera bort det men har väl inte riktigt lyckats. Att vilja träffa någon regelbundet blir väldigt jobbigt i slutändan. Och bestämmer man sig för att man ska hålla sig borta så slår det aldrig fel att personen dyker upp snarast möjligast.

Detta är ett fenomen som många lider av. Frågan är ju då kan man finna bot på det?? Kärlek är ett stort ord och frågan är om man skulle vilja byta bort det mot något som är mindre underbart?? Men som man, kan jag säga att jag är som ett litet barn, när jag vill ha något så är det svårt att släppa det. Tankarna kommer och man funderar. Det kommer en del små vinkar som man försöker analysera till det positiva. Men i själva verket är det som alltid. Det man tycker man ser är bara en illusion som kommer i den miserabla världen man sätter sig själv i. Kärleken finns inte där, det vara bara ett samspel mellan två människor som inte visste bättre.

Det grämer mig något fruktansvärt att det ska vara så. Att man inte lär sig efter alla liknande gånger. Visst det är ju bara att gå vidare, det vet jag ju. Det är ju inte så att jag sitter hemma och bara sörjer för att jag inte får det jag vill ha. Men det kommer komma till det stadiet att jag inte vill ha det längre och då är frågan… Kommer det bli som innan eller kommer det ta en vändning till förbannelse. Jag hoppas verkligen inte det.

Tillsist vill jag bara säga, (något som alltid kommer tillbaka till mig) ”why can't I hear myself, I know you would. But your not here!!!”

SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint