Ibland funderar jag på vad det är för värld man lever i? Ena dag finns det hur mycket kärlek som helst och andra dagen är den totalt bortblåst. Inte ens en liten gnutta vänlighet. Jag skulle väldigt gärna vilja lära mig det där systemet. Tänk va smidigt det skulle vara att bara stänga av när man själv känner för det. Man tycker ju att man borde ha lärt sig av sina misstag genom livet men tydligen inte.
Troligen kommer det väl en tid för kappvändarna också. Den tiden då det inte går att vända kappan utan istället får man stå kvar i motvinden. Mer och mer blir jag förvånad över dem som kallar sig vänner, kanske skulle en del av dem kalla sig vändare i stället.
Det är en jobbig tid som väntar framför mig. Jag har noll koll på allt nu känns det som. Inget jobb, ingen inkomst, ingen skola. Frågan är om man ska gräva en grop och lägga sig i eller om man ska förlita sig på att det kommer att lösa sig. Jag är ju väldigt positiv till mycket så jag säger väl, fan den som ger sig, klart det kommer att lösa sig.
Idag ska jag verkligen försöka göra det som måste göras. Riva ett litet kök och plugga Svenska B. det är inget av det som är speciellt lockande men det måste göras. Den nya lägenheten måste ju renoveras, och ska jag få något betyg i svenskan så måste jag plugga det sista som är kvar. Aja det är väl bara att göra.
SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar