Många gånger funderar jag över om livet verkligen ska vara
som det är. Vad skulle man kunna göra åt att det inte blir så som det hela
tiden tycks bli. Själv har jag inte så mycket svar på det. Men om man som jag
varje dag försöker, men ändå blir det fel. Jag då kanske det är så att man
kanske är på fel ställe.
Jag hjälper dagligen människor på ett eller ett annat sätt.
Jag försöker prata med dem som finns i familjen. Försöker få dem att förstå,
men lyckas inte. När prioriteringarna blir fel från dem i familjen och det mer
känns som att man skiter i det man blir tillsagd. Ja då tycker jag personligen
att man ska tänka till lite. För omedvetet blir det att man utnyttjar någon och
det är ju rent ut sagt för jävligt. Gör man det sen med flit så är det fan dags
att tänka till.
Men sen kommer andra tankar fram. Man kanske rent av inte
ska vara där man är. Man kanske ska packa ihop och dra vidare. Och då finns det
direkt någon som tänker, men man måste ju försöka. Det håller jag med om. Men
när man har försökt i 2-3 år och det inte blir någon skillnad. Då kanske det är
man själv som inte är gjord för den mallen man är i. Jag vet att det finns
många som skulle kunna tänka sig bli bortskämda på detta sättet som jag skämmer
bort min familj på. Och frågan är vad händer om man inte skulle göra det. Jo då
kollapsar hela skiten och på en vecka kan man lika gärna möblera på soptippen
för det är bättre ordning och reda där.
Som ni märker flödar tankarna ut just nu och det är väl som
det brukar vara. Jag mår verken bättre eller sämre än vad jag gjort innan. Men
jag har valt att skita i vissa saker. För det spelar ingen roll hur mycket och
ofta man gör eller säger en del saker för vissa människor hanterar inte det på
samma sätt som man själv gör. Men att tänka på sig själv i första hand är ett
märkligt beteende tycker jag. Eller det kanske är det man ska göra. Men jag
skulle aldrig tänka på mig själv i första hand förhållandevis till dem jag
älskar. Men till och med där faller allt verkar det som.
Jag skiter i oväsentliga saker som bara skulle få mig att må
dåligt. Men att man gör det i ett förhållande eller till någon man älskar, hm
ja det tycker jag är ett märkligt beteende. Men jag säger väl som så här i min
lilla hemliga och kryptiska text. Fortsätt och gör som ni gör, prioritera det
ni gör och framför allt. Låt dem ni älska att komma i sista hand. Då ska ni se
att det snart är ni själva som får stå och göra det någon annan har gjort av
kärlek till er.
Det absolut värsta man kan göra mot mig är att ta mig för
given, eller snacka skit om mig. Helt enkelt såra mig på något sätt. Gör man
det så finns du inte längre kvar i mitt liv. Och som fallet är nu så kanske det
blir en hög som kommer försvinna ur livet som man lever. Visst är livet obegripligt
många gånger.
See You
Around Some Time!!
