Det finns så mycket hjälp som behövs i världen och ibland så kan man faktiskt vara den hjälpande handen. Ska man kunna hjälpa någon med något så måste den personen fråga efter hjälpen. Att återvinna kläder genom att skicka in dom till röda korset eller liknande är en form av hjälp. Där behöver ingen säga till dig att du ska hjälpa. Det vet man redan. Men när man kommer till personliga problem och tankar så tror jag att man får ha hoppet med sig. helt enkelt se ut en person som man kan tänka sig prata med, sen hoppas på att den personen ställer upp. Att vara överfylld av tankar och funderingar blir fruktansvärt jobbigt i längden. Det kan till och med gå så långt att det kväver än själv. Inte bra kan jag säga. Jag har varit i en sådan situation en gång i mitt liv och vill aldrig dit igen. Jag löste det på det ovan nämnda sättet och hade tur att den utvalde ville lyssna. Jag personligen tror att jag har hjälpt några yngre människor från samma sak. Men då kom de och frågade om vi kunde sitta ner och prata lite. När det gäller att prata och lyssna och komma med förslag tror jag att det enda som behövs är tålamod och lite insikt i livet.
Jag har en person som har hjälpt mig jätte mycket genom hela livet och det är jag evigt tacksam för. Jag vet dock inte hur jag ska kunna ge tillbaka denna hjälp, samtidigt som jag tror att jag ger tillbaka till någon annan. Kan det sen fortsätta så kommer vi kunna se en förändring i livet. Sen kanske detta bara är drömmar och önsketänkande ifrån min sida men vem vet?? Sen vet jag att om den personen som hjälpt mig så otroligt mycket kan se än förändring till ett självständigt liv, då är denna person mer än nöjd.
Att se sig själv växa är lite häftigt faktiskt. Då menar jag inte ordagrant växa och bli en blobb som sitter och svullar i sig massa godheter. Även om det är sjukt svårt att avstå från dessa god heter. Nä jag menar som person allmänt, att känna den underbara känslan av att hjärnan faktiskt inte har några begränsningar för inlärning. Att få känna hur man blir mer och mer allmänbildad och för att använda ett ord som jag själv inte vill men att känna och veta att man har en intelligens som är bra mycket högre än den medelsnittliga faktorn. Ja visst är jag ego men jag känner mig inte ego för jag vet sanningen bakom det hela. Ibland har man faktiskt full rätt till att vara ego om det inte förstör för någon annan. Att bara sitta och läsa en bok om något som man tycker är intressant och som ger ny vetskap om ämnet gör att hjärnan blir aktiv och där med lär man sig något nytt. Sen betyder det ju inte att teorin och praktiken går hand i hand för det märker man rätt snabbt att det inte är så. Men i alla fall få känna sig bättre än andra just kunskaps mässigt, det är rätt gött ibland haha.
Det blir ett sent jul firande i år på grund av att familjen jobbar på julafton. Så är det när man väljer att jobba inom vården, jag för min del tycker ju att man hade klarat sig utan denna hysteri. Visst det är grymt gått med julmat och rätt mysigt om allt stämmer in. Men vi har ju lyckats vrida till vårt lilla jordklot så vi inte får någon snö längre. Jag har underbara minnen får den tiden när man var liten. Mor och far var fortfarande gifta och alla firade jul tillsammans. Det var meter stor snö högar som man kunde leka i och när tomten kom satt man som på nålar för att se om man hade varit snäll nog för att få några julklappar. Detta finns inte längre. För mig så betyder julen jätte mycket om den är komplett men är den inte det så kan man lika gärna skita i det. Tacka vet jag -14 grader och en ½ meter snö på jul afton då får man den rätta stämningen.
Till sist vill jag säga, våga ta steget och fråga om det är något du vill prata om. Jag finns här för dig om du känner att jag är den du vill snacka med. Men våga fråga, man kan inte få mer än ett nej och då är det bara att fråga vidare.
Love you all!!!
SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar