Jag har precis kommit hem från en natt runda med bilen. Som vanligt kom jag på att jag behövde köpa cigaretter och tittade på klockan, Shell!!! Jag åkte bort och handlade och tänkte jag måste uppdatera min blogg. Jag sätter mig i bilen och sätter på en skiva från förr. Det fick mig att minnas, var är du?? Jag startade bilen och åkte bort där du brukade vara när du var hemma och hälsade på. Jag tittade upp mot fönstret där jag har stått många gånger och betraktat skogen som ligger ett stenkast bort. Det lös en grön skrivbordslampa av engelsk modell i fönstret. Då kom plötsligt låten som jag hade glömt av. ”I always make the friends that never stay” då förstod jag varför du inte fanns kvar.
Jag kände lite ångest över det vi lämnade som kunde blivit bra. Jag åkte vidare i regnet, när det slog mig att jag var tvungen att se vad hon bor. Se om bilden i mitt huvud stämde överens med verkligheten. Jag skickade ett mess till 118 118 och fick den exakta adressen. Jag styrde bilen mot hennes adress eller mer vad jag trodde kunde bli rätt. Det visade sig att jag hade väldigt fel. Även att jag har passerad hennes hus hur många gånger som helst så hittade jag inte. Efter en halvtimmes letande passerade jag förbi och såg direkt att bilden var nästan identisk med den jag hade i huvudet. Jag ska dock ta en sväng förbi när det är ljust ute för att se om det verkligen var så eller om mörkret spelade mig ett spratt.
Jag åkte sakta hemåt med två kvinnor i mina tankar. En som är borta sedan länge och en som jag nyligen har lämnat. Två kvinnor som jag aldrig har varit i ett förhållande med. Men ändå två kvinnor som jag troligtvis kommer att komma ihåg resten av livet.
När jag sakta åkte igenom industriområdet så hörde jag hur den djupa basen började arbeta. Som en kniv i hjärtat skar denna låten en gång ut en bit som jag aldrig fick tillbaka. Jag förstår idag varför men utan den biten blir det svårt att glömma. Hatet började växa i mig och jag såg det hur tydligt som helst. Ditt hånflin som bara kunde betyda utnyttja. ”Because you didn't want me. You never cried for me at all. You didn't love me, You were too far above me. Then you watched me take the fall”
Väl hemma igen så fick jag min uppdatering till bloggen. Ibland gör man det svårare än vad det behöver vara. En natt som denna då regnet bara öser ner gav mer än jag trodde. Jag skulle ju bara åka och handla lite cigaretter för att kunna sitta sömnlös i Gislaved en natt till.
LOVE YOU ALL!!
SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar