Det är väl lite så jag känner just nu. Jag har kurat ihop mig i min soffa och orkar inte göra något alls. Nu finns det inte någon motivation kvar alls. Det enda som håller mig vid liv just nu är min absolut bästa vän. Han förstår nog inte varför men efter 20års vänskap så behöver man inte förstå, det räcker att man accepterar att man är en hjälpande hand när det behövs. Det vet jag att han är och det räcker för mig. Något annat finns inte längre, hoppet är totalt borta. Livsgnistan har slocknat och motivationen till att göra något existerar inte. Bara på några få sekunder har mitt liv gått från toppen till botten. Ser faktiskt inte fram mot midsommar heller. Tråkigt men sant.
Jag ska göra allt vad jag kan för att få klart allt som jag håller på med nu, sen kommer jag att ta en lång paus och fundera över vad livet har för någon mening. Troligtvis kommer jag till samma ställe som jag alltid gör.
Mamma det är inte något som har hänt som du behöver vara orolig över, och jag ska lyssna på det du säger. Jag lovar!! Finns inte något mer att säga så jag avslutar för idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar