Har varit i skolan idag och fått betyg i fotografisk bild. Det var lite oro i kroppen efter att min lärare gjorde klart för oss att hon satt betygen på de grunderna hon hade fått in. Med en tung sten i magen väntade jag på min tur utanför salen där hon satt. En efter en kom ut med hängande huvud och hade fått IG. Oron växte mer och mer till det var dags för mig att gå in och få min dom.
Jag bad en stilla bön i mitt huvud om att det skulle bli ett G som minst. När jag sakta öppnar dörren och tittar in ser jag ryggen på min lärare, och när jag precis satt båda fötterna innanför dörren så vänder hon säg och säger ett välkomnande hej och ler. Sen säger hon bara rakt ut, det är så skönt när det kommer en elev som man bara kan säga ditt betyg blir MVG i A och B kursen. Sen är hon tyst. Jag fattade inget och kunde bara få fram ett tack innan ögonen började bli fyllda med tårar. Sen kom ett stort leende.
Jag kan inte ens förklara hur glad och lycklig jag blev över det hon sa. Jag ville så mycket bara ge henne den största kramen hon någonsin har fått men jag höll tillbaka min glädje så gott jag kunde. Vet faktiskt inte varför. Jag frågade om jag fick ha henne som lite mentor även att jag inte gick i hennes klass och det var ett varmt välkomnande jag fick. Där efter lämnade jag klassrummet och en kvinna som är full av kunskap.
Jag skulle så gärna vilja sitta i timmar ensam med denna kvinna och lyssna på den erfarenhet som hon har av livet som fotograf. Bara att ha fått ta del av det hon har inom sig i ett år har varit en helt fantastisk underbar tid, men nu känner jag att jag vill ha mer. Överlämnad till livet för att stå på egna ben så känner jag plötsligt att jag inte kan något. Men är det någon som jag skulle vilja ge tusentals väl ord så är det denna kvinna. Och blir jag någon gång något inom just fotografisk bild så kommer jag att berätta för alla vem den underbara kvinnan var som verkligen fick mig att förstå vad ett fotografi handlar om.
SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar