Detta är mitt hundrade inlägg i denna blogg. Jag sitter och funderar över bilderna jag ska göra men får ingen ro i kroppen för att tänka på de just nu. Jag känner att jag vill skriva något bra i detta inlägg av olika anledningar. 1. Det är det hundrade inlägget. 2. Jag vill skriva något vetigt. 3. Jag vill hjälpa. Det finns ju hur mycket som helst att skriva men just nu så är det tomt men ändå snurrar det runt tusentals tankar i mitt huvud.
En ny bekant skriver om sina problem med den hon inte får eller den som inte ge henne uppmärksamhet. Jag skulle så gärna vilja prata med henne och se om jag skulle kunna ge henne lite nya tankar. Nu kan jag inte det för att jag precis har träffat henne och känner henne inte alls egentligen. Sen måste hon själv vilja prata om det annars funkar det ju inte. Du vet vad jag finns och jag har sagt det till dig innan att du är välkommen precis när som helst för jag tror vi skulle ha väldigt mycket att prata om. Hör av dig..
Jag har kommit fram till vad jag vill jobba med i framtiden. Vet dock inte hur jag ska gå till väga. Måste försöka få tag på den underbara foto/bild lärare hon kanske vet. Hon brukar ha bra svar på det mesta så jag hoppas att hon har ett svart till mig när det gäller detta.
Hur glömmer man bort någon? Att anstränga sig är nog det första felet man gör tror jag. Att hata är nog ett annat fel man gör. Jag vill påstå att så länge man försöker glömma så kommer man inte göra det. Man aktiverar sig själv att tänka på den man ska glömma genom att försöka. Lägger man där emot bara tankarna på hyllan och slutar tänka på hur man ska glömma så tror jag det blir lättare.
Jag sitter nog med samma problem med mina bilder nu. Jag försöker hitta bilden som jag vill göra även att jag vet hur den ska se ut. Så länge jag leta kommer jag nog inte fram till något, det är troligtvis bara att gör det jag tänker i stället. Jag har ju vetskapen om hur jag ska göra. Jag måste helt enkelt sätta mig in i situationen. Som fotograf måste jag bli en del av motivet innan jag tar bilden för att bilden sen ska kännas rätt för betraktaren när den är klar. Suck, jag saknar dig redan och vi har precis skilts åt. Jag vet att jag får komma när jag vill till dig och ställa frågor men nu känns det mer som ett beroende. Jag vill ha dig runt mig hela tiden för att kunna slänga ut mina frågor så fort de kommer upp i mitt huvud. Jag förstår ju att inte den möjligheten finns, men än då.
Detta blev ett lite märkligt inlägg men ja, that’s me. Lite snabbt om vad som händer i mitt liv nu då. Jag ska jobba några dagar framåt och hoppas på ett perfekt väder för utomhus jobb. Var en runda på hotellet och kolla de innan, träffade massor med trevliga folk. Den underbara glada hon var där och gav mig ett jätte leende som alltid när jag ser henne. Hon är en sådan kvinna som man kan sitta och titta på i oändlighet och ju mer man tittar på henne desto gladare blir man. Träffade min piercing tjej också, hon som ska sätta dit min ring i näsan igen, ajajaja. Sen fanns det ju en och annan människa där som man bara blir trött på. Men det är väl så man får leva livet helt enkelt. Nu ska jag gå och lägga mig och sova så jag säger, sweet dreams and I love you all!!
SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar