Drömmarna har kommit nu, jag känner igen mönstret från en tidigare epok i livet. Varje natt som jag försöker sova så ligger jag och tänker mig till sömns. De få timmar som kroppen få slappna av är du med mig i drömmarna.
Jag kan inte välja längre, även att jag tycker om det jag drömmer så blir det jätte jobbigt i längden. Du har rotat dig i mina tankar, känslorna växer bara mer och mer. Jag vet vad du tycker och hur du vill ha det, borde inte vara så svårt att lägga om och bara gå vidare. Istället väljer jag att gå rakt emot mina erfarenheter.
Leva i en förnekelse och fortsätta känna beroendet av dig. Jag borde förstå bättre, men det är svårt att styra sina känslor på rätt spår. Var jag än går och var jag än befinner mig, dag som natt så ser jag dina vackra ögon, dina läppar som skulle kunna ge de mest fantastiska kyssarna. Dina armar som sluter sig runt mig och ger de mest underbara kramar som jag vill ska vara oändliga. Precis där vill jag frysa tiden och bara få vara med dig resten av livet.
Det är en omöjlighet jag vet, men jag kan inget annat än bära hoppet vidare. Utan det så skulle du bara vara illusionen som jag skapat med hjälp av bilder och tankar. Jag vet att jag kan finna mig i den här situationen, frågan är väl bara hur länge jag orkar manipulera mig själv i något som inte finns. Att klippa av tråden är inget alternativ, jag vet att du känner min kärlek på något sätt. Så länge jag får andas samma luft som du så klarar jag mig nog ett tag till.
/Saint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar