Jag vet att det inte finns något jag kan göra åt det som händer i mitt liv just nu. En önskan är att det bara var över eller att man hade ett hjärta av sten så man slipper bry sig om alla känslor som kommer fram och tillbaka. Jag kan inte avbryta det jag känner även om det hade varit det bästa. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur det ska gå att lösa. Men det slutar oftast med att jag flyr för att jag inte orkar ta itu med det. Jag försöker verkligen men det tycks vara helt lönlöst. Även att jag vet i grund och botten vad allt handlar om så vägrar jag att inse att det måste få ett slut. Jag vill inte lämna det som jag verkligen älskar och för alltid vill ha.
Det är inte bra när man mår dåligt av något som inte finns. Det hade nog blivit bättre om man hade fullföljt det som man tänkte för några år sedan. Då hade problemet legat i någon annans händer och bara de bästa minnena hade funnits kvar. Men planen blev stoppad för att tiden helt plötsligt blev fel.
Nu ser det annorlunda ut, och det känns som att man målar in sig i ett hörn igen. Varför?? Den eviga frågan som aldrig får ett svar. Det folket säger om tiden, att den läker alla sår är faktiskt sant. Även om jag själv har svårt för att se det just nu. Jag tar varje chans till glädje för att senare sjunka ännu längre ner i det djupa träsket som är fyllt av sorg och olycklig kärlek. Jag vet att det aldrig kommer bli ett fullständigt lyckligt slut på den här historien. Men så länge jag får och kan förena mig med det bästa så gör jag det. Även om det bara är en tillfällig lycka. Att få vakna på morgonen med det underbaraste som finns gör mig lycklig. Om det kunde få vara så i all evighet så hade det var bra. Nu är det inte så men om hoppet är det sista som man har så kan jag säga att det är där jag är nu..
SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar