Livet är obegripligt

 

Många gånger funderar jag över om livet verkligen ska vara som det är. Vad skulle man kunna göra åt att det inte blir så som det hela tiden tycks bli. Själv har jag inte så mycket svar på det. Men om man som jag varje dag försöker, men ändå blir det fel. Jag då kanske det är så att man kanske är på fel ställe.

Jag hjälper dagligen människor på ett eller ett annat sätt. Jag försöker prata med dem som finns i familjen. Försöker få dem att förstå, men lyckas inte. När prioriteringarna blir fel från dem i familjen och det mer känns som att man skiter i det man blir tillsagd. Ja då tycker jag personligen att man ska tänka till lite. För omedvetet blir det att man utnyttjar någon och det är ju rent ut sagt för jävligt. Gör man det sen med flit så är det fan dags att tänka till.

Men sen kommer andra tankar fram. Man kanske rent av inte ska vara där man är. Man kanske ska packa ihop och dra vidare. Och då finns det direkt någon som tänker, men man måste ju försöka. Det håller jag med om. Men när man har försökt i 2-3 år och det inte blir någon skillnad. Då kanske det är man själv som inte är gjord för den mallen man är i. Jag vet att det finns många som skulle kunna tänka sig bli bortskämda på detta sättet som jag skämmer bort min familj på. Och frågan är vad händer om man inte skulle göra det. Jo då kollapsar hela skiten och på en vecka kan man lika gärna möblera på soptippen för det är bättre ordning och reda där.

Som ni märker flödar tankarna ut just nu och det är väl som det brukar vara. Jag mår verken bättre eller sämre än vad jag gjort innan. Men jag har valt att skita i vissa saker. För det spelar ingen roll hur mycket och ofta man gör eller säger en del saker för vissa människor hanterar inte det på samma sätt som man själv gör. Men att tänka på sig själv i första hand är ett märkligt beteende tycker jag. Eller det kanske är det man ska göra. Men jag skulle aldrig tänka på mig själv i första hand förhållandevis till dem jag älskar. Men till och med där faller allt verkar det som.

Jag skiter i oväsentliga saker som bara skulle få mig att må dåligt. Men att man gör det i ett förhållande eller till någon man älskar, hm ja det tycker jag är ett märkligt beteende. Men jag säger väl som så här i min lilla hemliga och kryptiska text. Fortsätt och gör som ni gör, prioritera det ni gör och framför allt. Låt dem ni älska att komma i sista hand. Då ska ni se att det snart är ni själva som får stå och göra det någon annan har gjort av kärlek till er.

Det absolut värsta man kan göra mot mig är att ta mig för given, eller snacka skit om mig. Helt enkelt såra mig på något sätt. Gör man det så finns du inte längre kvar i mitt liv. Och som fallet är nu så kanske det blir en hög som kommer försvinna ur livet som man lever. Visst är livet obegripligt många gånger.

See You Around Some Time!!