Förflutet!!

Jag står och tittar mig i spegeln, mannen jag ser är någon annan än mig själv. Jag ser en sårad själ som förtjänar något bättre. Kärlek finns inte i hans hjärta längre, det har blivit bytt mot svek och hat. Rädslan för att bli sårad ytterligare en gång till är stor. Jag blundar och tittar igen mannen är borta. Jag tänker för mig själv. Hoppas jag aldrig blir som han….

Ja så kan det låta när man sätter sig bland sina gamla noteringar, hittade en hög med cd-skivor som jag gick igenom här om dagen. Massor med kul bilder och word dokument som kanske inte var lika kul.

Jag konstaterade att sorgen har varit enormt stor. Kanske är den det fortfarande fast man inte tänker på det på samma sätt. Många av dokumenten blir jag nästan rädd för själv. Även att jag vet att det är jag som skrivit dem. Så här med facit i hand så trodde jag faktiskt inte att det varit så alvarligt som det verkar i det jag skrivit. Men tydligen har jag haft fel om mig själv, eller så har jag bara vägrat gå vidare och bearbeta det som varit.

I nu läget känns det i alla fall bra. Saknar givetvis men försöker ändå. Inte för inte som jag har en tattoo där skriften lyder. ”Var inte rädd för mig, jag är så rädd för dig. Sluta fråga hur jag mår. Precis som vanlig men försöker ändå, fast jag har öppna sår.” för många är det en knippe svensk musik kultur, för mig är det bara en dag som alla andra i mitt liv. Men kanske har lyckan vänt. Det återstår att se helt enkelt. I nu läget vågar jag inte tro det men som sagt tiden får väl helt enkelt visa det.

Mycket jobb väntar framåt, men det är gött. Jobba med sånt man älskar kan aldrig bli tråkigt. Jag trodde faktiskt att det kunde det men det har jag konstaterat nu att livet på krogen är det jag är skapt för att göra.

SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint