Att Inte Bli Älskad

 Nu förstår jag verkligen hur mycket jag har sårat människor genom åren. Jag vet oxå varför det har blivit som det har blivit. För ca: 35år sedan började jag förvandlas till en så kallad isbit. Det var första gången en tjej/kvinna var otrogen mot mig. Det kändes för jävligt kan jag säga. Hatet mot denna person växte inom mig och jag ville bara få en hämnd. Det fick jag oxå och efter det gick jag vidare. Detta fenomen upprepade sig några gånger efter den första gången. Det hela gjorde att jag aldrig litade på kvinnor.Även om jag träffade en kvinna så kunde jag inte älska henne till fullo efter som jag hela tiden hade misstankar om att bli bedragen. Själv började jag göra samma sak, eller nästan i alla fall. Jag träffade flera kvinnor under samma tidsperiod.Bedrog den ena med den andra för att sedan ta mig vidare till den tredje. Att älska på riktigt fanns inte i mitt liv. Att gråta när någon gjorde slut fanns inte på kartan.

Åren gick och jag började ändra mitt beteende och började faktiskt släppa in kvinnor rätt nära. Men jag hade fortfarande svårt för att lita på den jag var tillsammans med. Det kan jag säga att jag har i nutid oxå. Men när man inte känner sig älskad av den man är tillsammans med känns det för jävligt.Och för att göra en lång historia kort så är det precis så jag känner nu. Vi träffades 2013 och sedan dess har jag gjort allt för att visa hur mycket jag älskar henne. Men ju mer jag försöker visa min kärlek till henne, ju mer is blir det. 

Jag begär inte mycket. Bara att få höra att man är älskad någon gång i veckan. Att man kan hitta på saker tillsammans utan den övriga familjen. Att bara få vara tillsammans och bara mysa någon gång i månaden. Men detta är något som inte finns längre. Eller jag känner det så i alla fall. Men jag älskar denna kvinnan så jävla mycket att jag inte kan lämna henne. Frågan är bara vad jag gör fel och andra gör rätt?? 

Men någonstans går gränsen även för min del oxå. Jag orkar inte hålla på med denna skiten hur länge som helst. Hon märker säkert inte att det är något fel för då hade man väl försökt ändra på det. Men jag har en plan. Och det är den sista jag har. Blir det ingen skillnad efter det så finns det ingen annan utväg. Tyvärr. Då blir det ett rejält brustet hjärta, som troligtvis inte kommer reparera sig. Och jag kommer återgå till det jag gjorde förr. Aldrig mer kommer jag att släppa in en kvinna i mitt liv. Men jag hoppas verkligen att det inte ska bli så.

Aja nog om detta skitlivet man har just nu. Jag kommer tillbaka och skriver mer igen snart. 

Livet är obegripligt

 

Många gånger funderar jag över om livet verkligen ska vara som det är. Vad skulle man kunna göra åt att det inte blir så som det hela tiden tycks bli. Själv har jag inte så mycket svar på det. Men om man som jag varje dag försöker, men ändå blir det fel. Jag då kanske det är så att man kanske är på fel ställe.

Jag hjälper dagligen människor på ett eller ett annat sätt. Jag försöker prata med dem som finns i familjen. Försöker få dem att förstå, men lyckas inte. När prioriteringarna blir fel från dem i familjen och det mer känns som att man skiter i det man blir tillsagd. Ja då tycker jag personligen att man ska tänka till lite. För omedvetet blir det att man utnyttjar någon och det är ju rent ut sagt för jävligt. Gör man det sen med flit så är det fan dags att tänka till.

Men sen kommer andra tankar fram. Man kanske rent av inte ska vara där man är. Man kanske ska packa ihop och dra vidare. Och då finns det direkt någon som tänker, men man måste ju försöka. Det håller jag med om. Men när man har försökt i 2-3 år och det inte blir någon skillnad. Då kanske det är man själv som inte är gjord för den mallen man är i. Jag vet att det finns många som skulle kunna tänka sig bli bortskämda på detta sättet som jag skämmer bort min familj på. Och frågan är vad händer om man inte skulle göra det. Jo då kollapsar hela skiten och på en vecka kan man lika gärna möblera på soptippen för det är bättre ordning och reda där.

Som ni märker flödar tankarna ut just nu och det är väl som det brukar vara. Jag mår verken bättre eller sämre än vad jag gjort innan. Men jag har valt att skita i vissa saker. För det spelar ingen roll hur mycket och ofta man gör eller säger en del saker för vissa människor hanterar inte det på samma sätt som man själv gör. Men att tänka på sig själv i första hand är ett märkligt beteende tycker jag. Eller det kanske är det man ska göra. Men jag skulle aldrig tänka på mig själv i första hand förhållandevis till dem jag älskar. Men till och med där faller allt verkar det som.

Jag skiter i oväsentliga saker som bara skulle få mig att må dåligt. Men att man gör det i ett förhållande eller till någon man älskar, hm ja det tycker jag är ett märkligt beteende. Men jag säger väl som så här i min lilla hemliga och kryptiska text. Fortsätt och gör som ni gör, prioritera det ni gör och framför allt. Låt dem ni älska att komma i sista hand. Då ska ni se att det snart är ni själva som får stå och göra det någon annan har gjort av kärlek till er.

Det absolut värsta man kan göra mot mig är att ta mig för given, eller snacka skit om mig. Helt enkelt såra mig på något sätt. Gör man det så finns du inte längre kvar i mitt liv. Och som fallet är nu så kanske det blir en hög som kommer försvinna ur livet som man lever. Visst är livet obegripligt många gånger.

See You Around Some Time!!

Helgen!!

 

Helgen har varit pisstråkig och dåligt med aktiviteter för min del. Eller det var ju väldigt trevligt sällskap man fick i lördags men förutom det har det fan inte hänt något vettigt för min del. Övriga i familjen har varit på fotbollscup. Så för deras del har det varit fullt hålligång.

Något jag inte riktigt kan sluta fundera över är hur fan en del människor tänker och fungerar. Alltså jag blir så jävla trött på likgiltiga människor och människor som utnyttja andra för sin egen vinnings skull. Det sistnämnda är fan bland det värsta folket jag vet. Att säga att man hatar någon är fruktansvärt starka ord, men jag kan fan inget annat än att hata de människor som är så jävla egoistiska och bara tänker på sig själva.

Och att vissa av dom asen inte kan fatta att man fan måste växa upp någon gång. Det funkar inte att gå igenom hela livet och tro att andra ska göra saker åt dig. Vad i helvete  är det som är så svårt att fatta med det? Jag köper att barn och tonåringar är lata jävlar som bara ska ha och ha och ha. Men aldrig ska behöva göra något för det. Som vuxen så gör man ju bara dem en björntjänst. Sen när de har växt upp och kommit över 20 år så borde dom fan fatta bättre. Men så är inte fallet med dem jag tänker på. Den ena värre än den andra. Lata jävlar säger jag bara.

Så där nu fick jag lägga en spya till över de inkompetenta jävla idioterna som aldrig kan växa upp.

See You Around Some Time!!