I'm twenty two!!

Jag gör väl detta även att jag inte vill, orkar eller känner för det. Jag har blivit så sjukt dålig bara över en natt. Sitter och skriver till mina läsare med nästan 40 graders feber, snoret droppar ner på tangentbordet och den irriterande hostan bara fortsätter.

Det känns som att inget kan bli värre nu. Visst jag är man och det är ju alltid värre för oss män att vara sjuk, eller var är det man burkar säga? Förlåt om jag beklagar mig lite men det ligger inte på min tio i topp lista på vad som är kul, att vara sjuk alltså.

Jag släpade mig i väg till affären innan för att handla hem lite mat och då slog det mig att jag kanske skulle köpa hem lite tea och honung. Peach mango blev det och vet ni vad, jag tror jag skrattade ihjäl mig när jag kom till honungshyllan. Alltså jag är ingen expert på området men visste ni att det finns förkylningshonung? Det är ju inte sant vad man gör för att sälja saker haha. Jag gick ju dessvärre på det så jag köpte mig en burk förkylningshonung, tror ni den hjälpte eller???? Nä precis, lite lindrar det väl på hostan men förövrigt så blev det ju ingen skillnad. Snacka om blåst hehe.

Nu är jag hemma och tycker synd om mig själv, det får helt enkelt bli soffan och film för resten av kvällen. Fan vad ont det gör med förkylningsnäsa. Jo föresten, jag har funderat lite över det här med människor. Det sägs ju att det finns en människa motsvarande kön till alla. Om man nu då tycker att man har träffat den personen en gång i livet och det inte blev som man hade tänkt sig. Kommer man då att fortsätta leva själv resten av livet? Det verkar ju helt sinnes rubbat. Det kan ju inte finnas en möjlighet att det är så det är.

Aja skit i det nu, nu är det mig det är synd om för jag är sjuk som as. Så nu när ni läser detta så tycker jag faktiskt att ni kan tycke lite synd om mig efter som jag är idiotförkyld, hahaha. Nä det behöver ni inte göra men ni ska få ta del av två riktigt snygg bild på mig. Ha det bäst allihopa.

SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint

Att inte veta!!

Allt som ofta händer det att människor kommer i situationer och börja tänka över sitt liv. Vill man kanske gå vidare med det eller ska man stanna kvar där man är? Att inte veta är inte riktigt lätt alltid. Man börja tänka och fundera på olika lösningar men kommer kanske inte fram till något. Man kanske har en familj och det kanske inte funkar så bra i den som man önskar. Man kan ha en partner som jobbar för mycket (tycker man). Barnen kan vara i en ålder då det är lite knepigt med skolan. Det kan helt enkelt vara precis vad som helst som utlöser att man börjar fundera över sitt liv.

Min undran är då, ska man bara ge upp och lämna allt man har? Jag kan ju tycka att man bör tänka över de problemen som finns väldigt väl innan man bara ger upp. Att bara ignorera det och hänga med sina polare i stället för att vara hemma hos familjen eller sambon som man tycker är tråkig funkar inte i längden. För eller senare måste man ta i tur med problemet. Sen är det ju så att man väldigt sällan ser sina egna brister. Att ignorera funkar så länge som motparten pallar trycket. När sedan bomben faller så kan det vara för sent att göra något åt saken.

I dagens läge är det helt enkelt för lätt. Vad jag menar är att folk blir tillsammans. De kanske skaffar barn och köper hus. När sedan minsta lilla mot gång kommer efter några år så går man direkt på ämnet att gå isär, sälja hus, dela på kidsen. För gjorde man inte så. Det krävdes mycket för att en familj skulle splittras. Visst jag säger ju inte att man ska gå omkring och må dåligt av det man lever i, men alla mår bara sämre om man inte försöker själv. Hur många är det som har sin mamma och pappa i livet och de fortfarande är gifta? Troligtvis inte många.

Nu tycker ni säkert att jag är gammalmodig av mig men visst det är jag. När det kommer till det området är jag det. Jag har gjort mina misstag i livet och det är fan inte något jag kan göra åt det nu. Men hade man tänkt innan bomben föll så hade man kanske haft en familj vid det här laget. Nä jag känner mig inte ensam på något sätt, jag trivs med det jag har i dag. Visst lite ovetande är jag men det har jag ju mig själv att skylla efter som jag inte tar upp diskussionen. Men jag känner inte att det behövs efter som jag vet mer eller mindre hur slutet ser ut på historien. Detta kan jag leva med för det stör inte mig.

Något som stör mig där emot är en del som inte tar sitt jävla ansvar i sin familj och försöker lite i alla fall. Hur svårt kan det va undrar jag då. Ska barn behöva bli lidande bara för att föräldrarna bråkar om hur de ska leva sina liv. Det tycker inte jag i alla fall. Det är ju för fan föräldrarna som har satt barnen till världen och då får dom fan se till att sköta om dem också. Då menar jag inte sköta om på så sätt att man skickar iväg ungarna till sina far och mor föräldrar en vecka bara för att man ska kunna bråka utan att de ska behöva höra på. Som om de inte skulle fatta att det är något vajsing på linjen eller???

Vuxna människor skärp till er för fan. Kunde folk leva ihop i 50-60 år för så ska det väl för fan inte vara en omöjlighet nu eller. Ge och ta handlar det om. Inte bara ta och ta och ta. Gå en kommunikationskurs eller vad fan som helst, bara ni lär er att prata med varandra innan det är för sent. Gräset är aldrig grönare på andra sidan. Skulle det mot förmodan vara det någon gång så beror det väl på att grannjävlarna har gödslat bättre än ni själva har gjort. Skärp till er för fan ni är vuxna normalt funtade människor.

Ha en fortsatt bra kväll allihopa. Love you all, eller en del i alla fall.

SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint

STOPP!!

Så mycket att skriva men ändå inget att säga. Det är så det känns just nu. Tankeverksamheten funkar noll, kan det bero på att det blev lite alkohol i fredags? Har märkt de senaste gångerna att kroppen inte klarar av det där festandet längre. De två sista gångerna har jag fått feber och mått hur dåligt som helst. Och alla tänker ju nu givetvis bakfylla, nä jag tror inte det är det. Den känslan känner man ju ingen. Det verkar mer som att kroppen inte klarar av att rena sig själv. Det känns ju lite farligt. Nu får det nog helt enkelt vara bra med dumheterna, det får bli att återgå till ett nyktert och städat liv på helgerna i stället. Helt enkelt överlåta det till dem som tycker sig behärska det hahaha.

Passar på att tacka för en trevlig kväll när jag ändå kommer ihåg det. Det var jätte trevligt att så många kunde komma, även om man inte riktigt kände alla. Dock kommer det väl inte bli någon mer sån fest på ett tag, eller inte hos mig i alla fall. Men man ska ju aldrig säga aldrig heter det ju. Jag kan ju stå för lokalen så kan ju dem som vill festa komma och göra det, behöver ju inte betyda att jag måste göra det för det.

Kanske blir en runda till mac idag är så sjukt sugen på ostburgare. Kan man ju passa på att hälsa på syskonen och lite annat. Ska väl kolla med min son om han ska med också. Han brukar inte säga nej till lite mac.

Som sagt har väl inte så mycket att skriva idag men det kan ju hända att det kommer ett inlägg senare i kväll, när huvudet har kommit igång lite. Om det nu gör det hehe. Ha det bäst alla ni som läser.

SEE YOU AROUND SOMETIME /Saint