Nu förstår jag verkligen hur mycket jag har sårat människor genom åren. Jag vet oxå varför det har blivit som det har blivit. För ca: 35år sedan började jag förvandlas till en så kallad isbit. Det var första gången en tjej/kvinna var otrogen mot mig. Det kändes för jävligt kan jag säga. Hatet mot denna person växte inom mig och jag ville bara få en hämnd. Det fick jag oxå och efter det gick jag vidare. Detta fenomen upprepade sig några gånger efter den första gången. Det hela gjorde att jag aldrig litade på kvinnor.Även om jag träffade en kvinna så kunde jag inte älska henne till fullo efter som jag hela tiden hade misstankar om att bli bedragen. Själv började jag göra samma sak, eller nästan i alla fall. Jag träffade flera kvinnor under samma tidsperiod.Bedrog den ena med den andra för att sedan ta mig vidare till den tredje. Att älska på riktigt fanns inte i mitt liv. Att gråta när någon gjorde slut fanns inte på kartan.
Åren gick och jag började ändra mitt beteende och började faktiskt släppa in kvinnor rätt nära. Men jag hade fortfarande svårt för att lita på den jag var tillsammans med. Det kan jag säga att jag har i nutid oxå. Men när man inte känner sig älskad av den man är tillsammans med känns det för jävligt.Och för att göra en lång historia kort så är det precis så jag känner nu. Vi träffades 2013 och sedan dess har jag gjort allt för att visa hur mycket jag älskar henne. Men ju mer jag försöker visa min kärlek till henne, ju mer is blir det.
Jag begär inte mycket. Bara att få höra att man är älskad någon gång i veckan. Att man kan hitta på saker tillsammans utan den övriga familjen. Att bara få vara tillsammans och bara mysa någon gång i månaden. Men detta är något som inte finns längre. Eller jag känner det så i alla fall. Men jag älskar denna kvinnan så jävla mycket att jag inte kan lämna henne. Frågan är bara vad jag gör fel och andra gör rätt??
Men någonstans går gränsen även för min del oxå. Jag orkar inte hålla på med denna skiten hur länge som helst. Hon märker säkert inte att det är något fel för då hade man väl försökt ändra på det. Men jag har en plan. Och det är den sista jag har. Blir det ingen skillnad efter det så finns det ingen annan utväg. Tyvärr. Då blir det ett rejält brustet hjärta, som troligtvis inte kommer reparera sig. Och jag kommer återgå till det jag gjorde förr. Aldrig mer kommer jag att släppa in en kvinna i mitt liv. Men jag hoppas verkligen att det inte ska bli så.
Aja nog om detta skitlivet man har just nu. Jag kommer tillbaka och skriver mer igen snart.
